Hemma idag
Det är en dag att vara hemma för mig. Jag har ingen röst och hostar. Annars mår jag rätt okej. Der är jobbigt att inte kunna prata, för jag gillar att prata. Då är det bra att få vara hemma och ta hand om rösten och vara tyst. Mitt mående har som sagt gått lite upp och ner. Mer neråt den sista tiden. Jag har känt mig likgiltig, lite apatisk. Det har liksom känts att vad har jag att tillföra alla andra. Men, jag har kunnat tänka och fundera. Vad får mig att må bra? Att klanka ner på mig själv, för det som händer i världen. I det sociala livet? Jag är min egen bästa vän. Jag är det bästa som hänt mig. Livet har svårigheter som får en att tänka. Vad är viktigt för mig? Jag är nummer ett i mitt liv. Det kanske låter egoistiskt. Men jag är den enda som vet hur jag mår, på riktigt. Även om jag försöker berätta och få sympatier och hjälp så är jag den enda som vet hur mina tankar går. Jag är den enda som kan ändra de till något positivt. Jag är min egen bästa vän. Att stanna ...
